Jag har hållt på med parapingis sen 2004 och kom med i landslaget 2005. Tog detta år mina första två EM-guld.

Efter några år hemma så hittade jag tillbaka till idrotten och pingisens värld som jag spelade i min ungdom. Vilken lycka och glädje jag får uppleva med denna idrott, mycket slit svett och tårar, men det gör inget när jag får hålla på med pingisen som betyder allt i mitt liv.

Paraidrotten sprider så mycket glädje och gemenskap omkring sig, så jag har fått vänner över hela världen idag. Vi är bästa vänner utanför hagen, men inne i hagen vill vi vinna och ge järnet.

Har ju varit skadedrabbad under min pingiskarriär mycket pga min sjukdom, men klarar mig ändå bra i världseliten trots allt. Jag krigade till mig ett brons i singel och ett silver i lag på Paralympics i London 2012. Det är det största som har hänt i mitt liv.

Jag är väldigt stolt över att ha presterat så bra under de år jag spelat och jag har tagit hem många medaljer. Detta har ju gjort att allt slit, värk och smärtor försvinner och jag kan hålla huvudet högt och vara glad.

Jag hade inte trott detta när jag insjuknade 1997 att jag skulle vara 5 faldig europamästarinna, VM- medaljör och Paralympics medaljör, alltså wow blir så lycklig.

Vill tacka min familj, vänner, kollegor, sjukgymnast Lasse, landslagskompisar/coacher, sparringpartners, Eddie att ni ställer upp för mig i min vardag, utan er hade detta inte vara möjligt.

Även stort tack till mina sponsorer att ni ni gör det möjligt för mig att göra denna satsning.

Moroten är att jag alltid kan utvecklas och bli bättre o det är därför jag gillar att träna hårt o svettas.

Jag blir lycklig av att känna svetten lacka.

Hoppas ni följer mig på min hemsida o stöttar mig i min pingiskarriär och även privat.

Ha det gött!